I slutet på 70-talet när jag till slut bestämt mig följa i mina fäders spår och börja en bana inom ljus och belysning så var det ont om ljusdesigners i annan betydelse än som formgivare.

Där fanns så klart begåvade arkitekter som i samarbeten med specialiserade elkonsulter, med namnkunniga renommé som initierade belysningsvurmare, skapade ljusmiljöer med anmärkningsvärda kvalitéer, såväl i teknisk prestanda som med vackert gestaltad funktion. Men rent formellt var de ändå inga ljusdesigners.

Ute i världen, däremot, företrädesvis i USA och i Asien (läs Japan) där fanns dom, etablerade och respekterade, och precis som många andra av dåtidens ljusintresserade så tog jag imponerad del av deras fantastiska projekt med den ena ljussättningen skickligare än den andra. En givande inskolning och stor inspiration för en ung man med idealistiska ambitioner.

Ett återkommande namn, som jag tidigt förstod var en ledstjärna för många av dessa ljusdesigners, var Richard Kelly (1910-1977), som i samarbeten med några av tidens mest berömda arkitekter skapade fantastiska ljusmiljöer i ikoniska projekt som till exempel New York State Theatre och Seagram building.

Men den i olika sammanhang ständigt återkommande referensen till Kelly handlade ändå mest om hans råd, hans visioner och insikt om vad att ha med sig, att som ljusdesigner tänka på och respektera. Vad som bygger upp och karaktäriserar en vital och omsorgsfull ljusmiljö. Råd som i initierade kretsar ännu kan betraktas som smått heliga.

Dessa tidlösa råd, från en av tidernas skickligaste och mest beundrade ljusdesigner, som gäller minst lika mycket idag som då, sammanfattas oftast i tre punkter. Så här någonting:

Focal glow (”Focus of attention”) – Skapa fokuspunkter. Definierar det som är visuellt primärt i rum och omgivning. Tänk ensam strålkastare på en scen, läslampan vid fåtöljen, solstrålarnas mönster på golvet, stearinljus reflekterade i ansikten på restaurangen. Fokuspunkter som drar till sig uppmärksamhet. Samlar ihop fragment. Säljer. Skiljer ut väsentligt från det av mindre vikt. Hjälper oss att uppfatta och förstå.

Ambient luminescence – Det omgivande ljuset. Eller mer vardagligt – allmänljus. Det jämna ljuset över snöig vidd. Ljuset en disig dag på havet. Skymningsljus när strand och hav smälter samman. Nakna lysrörs flacka sken över galleriets väggar. Lysande tak och vita golv. Skugglöst ljus som minimerar former och volym. En utgångspunkt för att se, som en grund att bygga vidare på.

Play of brilliants – the sparkle – Det dekorativa. Till lyst och glädje. Kristallkronorna. Kandelabrarna. Solens glitter i sjöns stilla vågor. Gnister i en ljusmanschett. En ljuseffekt i en möbel eller väggs kavitet. Som gläder ögon och får munnar att le. En visuell stimulans. Ett inslag som väcker nyfikenhet.

Svårare behöver det inte vara. Men i alldeles för många sammanhang så har såväl det första som det sista rådet tappats bort, eller ignorerats, och det som dominerar en slentrianmässig ljusplanering är allmänljuset. Bara för att överhuvudtaget kunna se och uppfylla de nivåer (lux) som hyreskontraktet stipulerat.

Själv ser jag Kellys delade insikt som all ljusplanerings A, B & C. Där råden praktiseras och balanseras och vävs in med respekt till varandra. Till respektive ändamål och syfte. Fram till en helhet som lyfter även den mest spartanska miljö. Skapar funktion. Sprider trivsel och ger trygghet. En ljusmiljö, en gestaltning, med variation och visuell spänst i stället för en alltför vanlig skugglös, disig monotoni.

Staffan Annell
November 2023